Snabb leverans av mina nya älsklingar!

*

Jag har fått ett mail från Cornelia Hamilton. Nu har hon äntligen fått lite, lite Noro Kureyon sock! Bara att välja färg då.
149 har varit ett måste från början, sen vill jag nog ha en färg till.

Edit; det blev 182 också.

Idag behövde jag en utflykt, så jag laddade bilen med stickvän och vi styrde mot Garnhärvan. Där träffade vi fler stickvänner *vinkar* och så var det ju alla nyheterna…

Det här blev mitt lördagsgodis den här veckan! Och det slutar nog som en mysig halsduk till vintern.

Efter garnspan och shopping behövde vi stärka oss med nåt i magen och gick till grannen, Golfrestaurangen. Vi kom mitt i lunchen och frågade efter en macka, utan knot fick jag raskt en god ostmacka (och frågan “small, medium eller large?” och mackan som kom in var snarast XL!!)
Vi hade båda haft sovmorgon och sen frukost, annars hade vi slagit till på grillbuffén. Inne fanns en giganstisk buffé med sallader och bröd osv, och ute stod kocken och grillade fräscha bitar av lax och kött. Det får bli vid nästa garnspan!

*

I eftermiddags fick jag mitt blodtryck kollat. Det har nu nått ny rekordlåg nivå, vilket förhoppningsvis är svaret på senaste veckans illamående/yrsel/kräkningar/frysande… och på tisdag har jag en teltid med min läkare, då jag hoppas han minskar mina doser ordentligt.
Tack å kram till min underbara vän sjuksköterskan!

I trädgården har vi 5 svart-vinbärsbuskar med bär som håller på att mogna och bli stora. Och i frysen fanns det kvar påsar från ifjol och året innan, så jag tog helt enkelt fram stora 12literskastrullen och tömde frysen. Kastrullen blev full och så kom jag på att det behövs nog mer än 2 koppar socker som var allt som fanns.
Nu finns det socker och i morgon bitti blir det nog lagom att koka och sila.
Platsen jag frigjort vill jag egentligen ha till årets jordgubbar som jag hoppas vi fångar i helgen. Ekorrar är vi allihopa, eller?

För några veckor sen barnaktade jag lilla gudbarnets systrar, 5 och 7 år. Vi åkte till landet en sväng, och sen till Garnhärvans livebutik.
Så mycket kärlek, och den största kärleken blev i ett Opalnystan. “Vad kan man göra av det här garnet” frågade flickorna hoppande, och jag svarade att det kunde bli sockar och att det räckte med ETT nystan till dem båda.
För en vecka sen fick mamma nystanet i sina händer och då går det undan. Lillebror fick också sockar, en rest som räckte med en ynka halvmeters marginal.