Jag kunde lika gärna kommit naken
Ikväll hade en kollega bjudit hem oss på kalas, och jag packade ryggan med marsipangodisar till värdinnan och en stickning till mej.
Först fick vi ljuvlig soppa med fisk, potatis och saffran och sen skulle vi spela sällskapsspel “innan kaffet”. Och efter kaffet började folk att skruva på sej för att gå hem. Inte en maska på flera timmar. Ska det va på det viset? Va?
(Kalaset var trevligt och spelet Alias var roligt så långt vi kunde förstå reglerna. Men jag har svårt att umgås utan stickning i händerna.)
January 22nd, 2008 13:46
Vi kanske ska söka hjälp tillsammans för våra missbruksproblem. Någonstans förstår man att det inte är riktigt normalt att inte kunna delta i vanliga aktiviteter utan måste komma hem till folk och damma ner. Haha - Bara skojja. Det är “alla andra” det är fel på. Du skulle ha tagit fram den och brutit isen.
January 22nd, 2008 20:08
Ja visst är det så, man blir ju så himla rastlös i fingrarna!! Själv önskar jag hade flera kompisar som stickar, det är alltid jag som sitter där, medans de andra pillar på sina kaffekoppar *s*.
January 22nd, 2008 22:39
Jag har hemska minnen av familjemiddagar hos svärisarna utan stickning. Kommer aldrig utan nuförtiden!
January 23rd, 2008 22:28
Ha ha, det är underbart att ha medmissbrukare. Det rättfärdigar en själv! Ska bli roligt att ses!