Bröllopssjalen växer, lövsjalarna växer och det är ju bra.
Jag har en massa lust till nya projekt men klarar av att hålla mej.
Och med stor förväntan ser jag fram emot sommarens utflykter med garnspansmöjligheter.

Snart är det ett år sen vi började med Ekolådan. I sommar blir det ett uppehåll, dels pga vår semester och dels pga att de inte levererar under 4 veckor till oss östgötar.

Ikväll gav vi oss på en kålrabbi. En mörkt lila knöl med blad som växte rakt upp, ganska lika rödbetsblast faktiskt. Vi skalade och skar i skivor och kokade och la sen i en ugnsform tillsammans med rödbetor, morötter och majrova - också de lätt kokta. Över smulades fetaost och chevre och så lite gratinering på det.

Jag undrar fortfarande vad kålrabbi smakar, det var milt och inte särskilt karaktäristiskt. Doften när vi skalade påminde om kålrot.

Mamma binder en midsommarkrans åt mej varje år, här är årets. Den har mest fått känna av regn i de flesta styrkor, men nu skiner solen en stund på den!

Och så hade jag önskat mej duken Fikon från Björke Vävstuga i tillräcklig längd för räcka till på stora bordet med båda iläggsskivorna, som bonus kom även några matchande hästar.

Edit 2007; jag brukar plcoka fläder efter midsommar vanliga år. I år har jag satt en tredje sats redan innan midsommar. Kanske håller blommorna till ytterligare en omgång.

3 citroner skivas tunnt
40 blomklasar
2 kg socker
50 gr citronsyra

Lägg allt i stort kärl.

häll över 1½ liter kokande vatten o rör tills sockret smält. Låt stå svalt i 5 dygn. Sila.

Jag fryser saften i glasburkar, och tar fram lite i taget. Kan lätt skedas upp precis så mycket som behövs.

dvs jag har ingen stickning. Va?

Måste fixa nåt pratvänligt tills i morgon, det är ju WWKIPD å allt! ;-)))

Jag ville göra något till en god vän med vackra klarblå ögon. Och när hon berätade om att hon just upptäckt att hon “kunde” bära blått, så var valet enkelt. En halsduk som matchar både en svart anorak och blå ögon!

Garnet kommer från Östergötlands Ullspinneri och är stickat på stockor 5.

Jag vet att ni undrar kring mitt garnspan på Irland, och med facit i hand kan man ju tro att jag var på kjolspan istället! 4 kjolar kom med hem och så några få garnnystan.

Jag hade höga färväntningar på butiken Needels and Pins i Waterford. De fanns med på så många återförsäljarlistor, men i verkligheten fanns det ett par Debbie Bliss-sorter och 2 Rowansorter, båda på utförsäljning. I övrigt tragiska akryler och det värsta av allt, butiken luktade ofräscht av sur heltäckningsmatta.

Det som följde med hem är 4 nystan á 100 gr Tivolispinners Celtic Aran. Prima Superwash, som nog får bli till en kudde.

I Dublin hade jag inte så mycket tid och hade heller inga konkreta tips att gå på. 17.55 gick vi iaf förbi en tygaffär och mitt garnspansöga registrerade skylten “knitting wool downstairs”. Butiken hette Hickeys och där köpte jag 6 nystan Aran Tweed från Kilcarra of Donegal. Luktar “garn” och känns mer äkta, funderar över halsduk och mössa.

Sen undrar jag vad de iriska kvinnorna får betalt för att sitta i “sina egna hem” och sticka (det certifieras tom!) för jag misstänker att det är Tivoligarnet som används efter att ha läst de fördiga tröjornas tvättråd. Och när 100 gram garn kostar 6 euro kan det inte bli så många euro till stickerskan när tröjan säljs för kring 105-125 euro i turistbutiken. Men de stickar väl, och kanske väldigt snabbt?

Jag ville ha en stor sjal, och det fick jag ju också!
Tack till Ilsefin som tog bilden åt mej på dagens sticknick. Och tack A som lånade mej de 5,5 meter garn som fattades till slutet.

Sjalen har jag inspirerats till från boken Slip maskerne lös och garnet är mohairboucle och stickorna var nr 8.